[ÖVERKURS]
<–Tillbaka till Lektion 2: Att vara förälder
Som jag skrivit tidigare så är det inte ovanligt att någon av föräldrarna också har liknande svårigheter om deras barn har ADHD. Detta behöver inte vara något negativt. Kanske känner föräldern igen sig i barnet och kan bättre bemöta det? Men det gäller också att inse att ADHD är olika för olika personer. ADHD kan påverka föräldern på ett sätt och barnet på ett annat. Inget av det är fel.
Men det kan också ibland innebära ökade svårigheter, om till exempel både förälder och barn är impulsiva eller har svårt att hantera sina känslor. Då är det lätt att det blir krockar och konflikter. Det kan också vara mer svårt för en förälder med ADHD att skapa den ordning och struktur som behövs i vardagen för att underlätta för barnet.
Att ha en partner som har ADHD, kan innebära att den andra föräldern får ta ett större ansvar för sådant som till exempel handlar om planering och organisering. Men i en relation hjälps man ju självklart åt och ”delar varandras bördor” – på gott och ont. Var uppmärksam på att det inte blir för mycket och för tungt ansvar att bära. Prata med varandra om hur ni ser på saken. Kanske går det att fördela ansvaret på något annat sätt, så att man gör det som man har lättast för. Kanske kan den ena partnern skriva listan för vad som ska inhandlas i affären (kräver mer av planering och organisering), medan den andra partnern åker till affären och köper varorna (mer praktiskt och går att pricka av på listan)?